Lars föddes 20 februari 1828 i Skerfo, Granbyn i Sorsele. Han var son till Nils Eriksson och Sara Svensdotter.
Exakt när han flyttade till Stensele socken är osäkert men han registreras som gift den 3:e December 1865 med Kristina Katarina Andersdotter född 1827 i Abborberg . De bor i Blekfjäll, Abborberg i hennes bardomshem och den 9:e December samma år (6 dagar efter brölloppet) föds sonen Nils Erik. Hustrun dör i barnsäng den 19:e Juli 1867 då hon får ett dödfött flickebarn, enligt födelseboken i Stensele församling. När man läser i husförhörslängden hade man troligen tänkt att flickan skulle fått namnet Nanny Margareta men namnet ströks.
I ut- och inflyttningslängden kan man läsa att Lars flyttar till Blekfjäll, Abborberg i Stensele socken 1868.
Den 14:e Juni 1869 får han en utomäktenskaplig son Pehr August med bondedottern Maria Magdalena Carlsdotter född den 2:a Juli 1847 i Ankarsund.
Den 7:e Maj 1871 gifter de sig och den 21:a Juli samma år får de en dotter Maria Christina (min morfars mor).
Den 8:e December registreras flytten till Yttervik i Tärna socken. De tar då med sig Lars son Nils Erik från det första äktenskapet. Pojken har fram tills dess bott hos sin mormor i Blekfjäll, Abborberg enligt husfärhörslängden.
Totalt fick Lars Nilsson Numpa sex barn.
Hans förstfödde son Nils Erik hamnade i Tärnaby.
Pehr August förvillades i skogen bara några år gammal.
Maria Kristina blev kronotorpshustru i Fristad Stensele.
Sara Sofia gifte sig och flyttade till Tärnaby.
Gustaf Reinhold åkte till USA 1909.
Hulda Evelina gifte sig och flyttade till Oslo.
När familjen kom till Yttervik registrerades Lars namn ”Numpa” för första gången i kyrkoböckerna.
Enligt historier skulle han fått namnet efter en händelse uppe på Blaikfjället i Stensele socken där han skulle ha arbetat på en renskiljning och suttit på kvällen i en kåta med sina arbetskamrater.
Kvällens aktiviteter skulle ha bl. a. varit förtäring av alkoholhaltiga drycker. Lars bestämmer sig för att gå ut för ta frisk luft och tömma blåsan. När han böjde sig över elden för att t stöd med händerna för att ställa sig upp ramlar hans mössa som hade en stor tofs av garn på toppen ner i elden och började brinna. Lars skyndade sig för att rädda vad som räddas kan, ryckte mössan till sig mössan och släckte branden på tofsen. Han ska ha bektraktat vad som blev kvar av mössan och bekymersfritt konstaterat och uttalat: ”Ja ha, hä vart ba ”nompa” (stumpen) kvar.” Så satte han på sig mössan igen för att återgå till sitt uppdrag utanför kåtan. Han fotsatte använda den halft uppbrunna mössan långt efter händelsen uppe på Blaikfjället eftersom den fortfarande kunde utföra sin uppgift och det kostade en hel del pengar skaffa en ny. Av sina vänner fick han smeknamnet ”Nompa” till minne av händelsen.
När sedan kyrkans man skulle skriva namnet i kyrkboken blev stavningen Numpa och är det den stavning av namnet jag valt att använda som företagsnamn.
Det var historien om min morfars morfar den kände och ökände Fiskarlappen Lars Nilsson Numpa som jag under min uppväxt hört många historier om.
/Mari